Valupptakten i Makedonien präglades av förberedelser till valfusk, hot, mutor, vilda anklagelser partierna emellan och mord. De flesta morden tycks ha varit kopplade till kriminell verksamhet, men banden mellan kriminalitet och politik är många i Makedonien. Regeringspartierna, VMRO-DPMNE (Inre Makedoniens Revolutionära Organisation – Demokratiska partiet för makedonsk nationell enighet) i koalition med DPA (Albanernas demokratiska parti) misstänks ha legat bakom många av incidenterna då ett oroligt politiskt läge skulle kunna gynna regeringen. Ett oroligt Makedonien kunde ju ”tvinga” regeringen att skjuta upp valet, införa undantagstillstånd eller leda till att folk inte skulle våga gå och rösta, något som dessa partier då skulle kunna utnyttja för att ”ersätta” uteblivna röster med ”rätt” röster.
Valupptakt kantad av våld
Den politiska tonen var under valrörelsen allt annat än besinnad och konstruktiv. Premiärminister Georgievskij anklagade det internationella samfundet skarpt och hotade med åtgärder mot såväl media som ”vissa utländska sabotörer”. Under valrörelsen vägrade det ledande oppositionspartiet SDSM att ställa upp i en TV-duell mot VMRO-DPMNE. Trots denna vägran av SDSM såg opinionssiffrorna bra ut för partiet och dess koalition For Macedonia Together (SDSM samt diverse minoritetspartier). Regeringen blev alltmer pressad ju närmare valdagen man kom då den kände att den höll på att förlora valet. I takt med detta tilltog också spekulationerna om hur regeringen skulle försöka klamra sig kvar vid makten vid en förlust. Mot slutet av augusti uppstod en mycket allvarlig kris i landet då två slaviskmakedonska poliser sköts ihjäl utanför Tetovo i västra Makedonien. Polisen grep ett antal albaner misstänkta för inblandning i morden. En grupp beväpnade albaner kidnappade då fem makedonier med krav på frigivning av de fängslade albanerna. Tungt beväpnade regeringsstyrkor omringade byn där gisslan hölls och spänningen steg dramatiskt. Intensiv diplomatisk verksamhet från det internationella samfundet lyckades förhandla fram ett frigivande av gisslan utan att några av kidnapparnas krav uppfyllts. Landet stod dessa dagar på randen till nya allvarliga oroligheter, kanske till och med ett nytt krig bara dagarna före valet.
Antalet mord inför valdagen steg dag för dag, de flesta sannolikt avsedda att störa valet. Tetovo i västra Makedonien är den stad kring vilken det skett mest oroligheter, och det är också det område som har högst andel albaner, många från Kosovo. Västra Makedonien är bitvis fullständigt laglöst, kontrollerat av tungt kriminella albanska ledare. De driver bordeller med kvinnor och barn från hela Östeuropa, handlar med droger, vapen och allt som är lukrativt. Dessa individer vill inte se någon lag och ordning i Makedonien. Mycket talar också för att regeringen är inblandad i denna skitiga verksamhet. Två veckor före valet rånades och avrättades två bröder i en taxi av beväpnade män med automatkarbin på vägen mellan Tetovo och Gostivar. Den skräckslagne taxichauffören sköts i mage och ben, men överlevde. Någon dag efter sköts en kvinnlig tandläkare ihjäl utanför sin praktik i Tetovo. Ytterligare ett kidnappardrama i Tetovo ägde rum, denna gång misslyckades dock förövarna, och de kidnappade klarade sig oskadda. Ett albanskt kriminellt gäng dödade en albansk polisman i en attack på en polisstation söder om Tetovo. Spänningen och oron steg.
Rädsla för albanska extremgrupper
Det eskalerande våldet inför valet oroade alla, men vem låg egentligen bakom dåden? En del förbrytelser hade säkert rent kriminell bakgrund, men sannolikt inte alla. En grupp som kallar sig Albanian National Army (ANA) tog på sig de polismord som hade utlöst det allvarliga kidnappardramat. Detta dåd tycks alltså ha varit politiskt motiverat. Många av de gerillaledare och tungt kriminella albaner som verkar i Makedonien idag har sitt ursprung i eller starka band till Kosovo. Rädslan var stor att makedonienalbanernas förbindelser i Kosovo skulle bistå eventuella krigshandlingar i Makedonien, med valet som startpunkt. Ledarna för ett av de största albanska partierna i Makedonien (DPA) talar relativt ogenerat om ett Storalbanien, och/eller en delning av Makedonien. Dessa idéer frodas även i diverse grupperingar i Kosovo, och i södra Serbien (Preševodalen). Ledare för några sådana grupperingar i Kosovo fängslades kort före valet av KFOR då de ansågs hota säkerheten i Makedonien under valet. Planerna på ett Storalbanien har närts länge, men tidigare har det inte funnits så mycket vapen att tillgå. Idag finns det mycket vapen i omlopp, och kanske ännu viktigare, en massa frustrerade, arbetslösa, outbildade, ivriga unga män som drömmer om att bli hjältar. Det finns en utbredd rädsla hos den slaviskmakedonska befolkningen att albanerna skall enas i en gemensam kamp för ett Storalbanien eller ett Storkosovo.
Inrikesministeriets lejon
Inrikesministern Ljube Boškovski (VMRO-DPMNE) har gjort sig känd som en hårdför slaviskmakedonsk nationalist. Han riskerar att hamna i Haag-tribunalen en vacker dag för sitt handlande gentemot den etniskt albanska befolkningen under förra årets kris. Han har låtit upprätta en speciell polisstyrka kallad Lavovi (”Lejonen”), med huvudsaklig uppgift att bekämpa ”terrorism”. Denna styrka är att betrakta som paramilitär, och är mycket fruktad bland albanerna. Ofta uppträder de synnerligen brutalt, tungt beväpnade, iklädda ansiktsmask och i bilar utan nummerskyltar. Flertalet lejon är svårt kriminellt belastade slaviska makedonier. Denna styrka befarades kunna ställa till med oroligheter och problem under valet, inte minst eftersom de lydde under den hårdföre inrikesministern själv.
Ett anständigt val – hur gick det till?
Valdagen kom så till sist, och spänningen var hög. Vad skulle ske? Relativt lite – det blev en lugn valdag med endast ett fåtal fall av hot, våld och valfusk. Några lejon trängde sig in i en vallokal och stal en valurna, några albaner drabbade samman och slogs, och i en zigensk stadsdel i Skopje körde bilar runt med k-pistbeväpnade män som sköt i luften. Dessa och några ytterligare rapporterade incidenter ansågs mycket ringa. Valet vanns av oppositionen For Macedonia Together, och rebelledaren Ali Ahmeti’s nybildade parti DUI blev det största albanska partiet. Gratulationer från hela världen strömmade in till de makedonska och albanska ledarna för att de visat ”en demokratisk mognad”. Det som dock var mycket besynnerligt var att den sittande regeringen utan omsvep förklarade sig besegrad, och i god demokratisk anda gratulerade oppositionen till segern. Alla som observerat valet på nära håll slogs av häpnad. Varifrån denna plötsliga ”demokratiska mognad”? Skulle de verkligen ge sig så obehindrat? Några dagar efter valet publicerade en serbisk tidning en artikel som sannolikt förklarar det hela. Där påstås att ett avtal mellan den sittande regeringen och internationella förhandlare gjordes upp tre dagar före valdagen. Avtalet gick ut på att regeringen skulle avgå fredligt vid en valförlust mot att regeringsmedlemmarna slapp åtal och rättsliga följder för diverse oegentligheter. SDSM var antagligen införstått med denna lösning för att slippa oroligheter och för att smärtfritt återta regeringsmakten. Detta är en högst rimlig förklaring till det lugna valförloppet. VMRO-DPMNE har på lokal nivå bekräftat att order från partiledningen i Skopje gick ut i landet att inte ställa till med oroligheter. Även inrikesministerns lejon höll sig lugna. Något erkännande från central nivå om en sådan uppgörelse lär vi dock inte se. En demokratisk mognad kan man nog tyvärr inte tala om i Makedonien än. Det förhållandevis lugna valet tycks ha andra förklaringar.