Av Nejra Milisic
År 2005 markerar ett något udda jubileum för Bosnien-Hercegovina. Tio år av självständighet, tio år av fred och tio år sedan Daytonavtalet trädde i kraft. Landet står ännu inför en rad förändringar, som måste bli verklighet för att drömmen om ett EU-inträde ska förverkligas. OHR (Office of the High Representative) är den drivande kraften i denna process. Men låt oss se bortom de socioekonomiska implikationerna av utvecklingen under dessa tio år och titta närmare på vardagslivet. Hur lever och mår människorna i huvudstaden Sarajevo? Vilka spår har kriget lämnat efter sig?
Den som får chansen att besöka Sarajevo förvissar sig rätt snabbt om stadens säregna mentalitet. Innan krigets början 1992 var detta en livfull, välkomnande stad, där man betonade vikten av glädje, humor och goda vänners sällskap. Idag menar många att mycket av stadens nästintill naiva oskuld har gått förlorad under de fasansfyllda krigsåren, men att den håller på att göra återintåg i människornas liv, mycket tack vare den unga befolkningen. Sarajevo har alltid varit ungdomarnas stad.
Mycket riktigt, livet har återigen gjort entré i staden. Den kosmetiska förvandlingen, i form av återuppbyggandet av hus, är i full gång. Privata investeringar har inneburit uppförande av nya affärer och shoppingcentra som inte lämnar mycket att önska för den som har råd. Tyvärr är denna sortens lyx reserverad för de få välbärgade och för dem som under kriget sökte sig till rikare länder i väst. Dessa är idag turister i sitt eget hemland. På tal om turister – i år noterade man en drastisk ökning av europeiska och amerikanska turister som valde Bosnien-Hercegovina som semestermål. Välbesökta platser var bland annat Stari most (Gamla bron) i Mostar och Sarajevos äldre kvarter.
Sarajevoborna lever fortfarande med bilder av kriget färska i minnet. Bearbetning av trauman och försoning med det som har varit står högt på dagordningen, men upptäckter av fler massgravar och nya rapporter om gamla illdåd har en tendens att riva upp såren på nytt. Detta kunde bevittnas dagarna runt den 11 juli, dagen då man sörjde minnet av folkmordet i Srebrenica. Transporten av de dödas kvarlever (som hade genomgått DNA-analys och som äntligen kunde begravas) gick genom Sarajevo under sträng polisbevakning. Den kunde liknas vid en tyst procession, där tusentals Sarajevobor hade samlats utmed gatorna för att visa sitt deltagande och sin vördnad för de omkomna.
Man ska dock aldrig underskatta kulturens helande krafter. Sarajevos stolthet har alltid varit det levande kulturlivet, som idag är rikare än någonsin. Kulturella evenemang och festivaler avlöser varandra under hela året. Till sommarens stora händelser hör Baščaršijske noći, där konserter varvas med nya och gamla pjäser under en klar sommarhimmel, och Sarajevo Film Festival, som för varje år lockar fler kända och okända gäster med en allt bredare programrepertoar. Under juni hölls två stora konserter i staden. Den ena med det legendariska inhemska rockbandet Bijelo Dugme, den andra med den världskända gruppen Jamiroquai. Med slutsålda biljetter till båda tillställningarna signalerade Sarajevoborna två saker till omvärlden. Dels att man inte är rädd att nostalgiskt se tillbaka och göra en slags inventering i de händelser som har lett fram till var de står idag, dels att man med tillförsikt blickar framåt och ser fram emot en tid då omvärlden förknippar deras hemland med något annat än krig och elände.
FOTO: Återuppbyggda bron Stari Most (Gamla Bron) återigen ett populärt turistmål i Mostar. Taget av Nejra Milisic, 2005