News Ticker

Mytbildning i Makedonien och Grekland

The following two tabs change content below.

Jovan Christovski

Jovan Christovski har en fil.kand. i historia och arkeologi, Uppsala Universitet. Han har arbetat som journalist på Sveriges Radio och Dnevnik, och publicerat artiklar kring Balkans historia och politik i den grekiska tidskriften Makedonia, bosniska tidskriften Dani och Helsingborgs Dagblad. Jovan har även översatt och publicerat delar av boken Macedonia and its races av N.G. Brailsford (1903) från engelska till makedoniska. Översättningen har publicerats i flera makedoniska tidningar

Latest posts by Jovan Christovski (see all)

Av Jovan Christovski

Förhandlingarna under FN:s medling att lösa den snart 18 år gamla namntvisten mellan Grekland och Makedonien har sedan några månader tillbaka helt strandat. Parterna befinner sig långt ifrån varandra och motsättningarna har skärpts. Greklands veto mot Makedoniens inträde i NATO var eftertryckligt – inget NATO och EU för Makedonien om inte landet byter namn och frånsäger sig den makedoniska identiteten.

Det försämrade läget länderna emellan beror, till stora delar, på en ideologisk omsvängning hos ledande politiker i Makedonien. Denna omsvängning handlar om att man från officiellt håll på senare tid har börjat göra anspråk på det antika makedoniska arvet och har agerat i ett tidigare mycket känsligt ämne – den makedoniska minoritetens kamp för mänskliga rättigheter i Grekland.

Anspråken på det antika makedoniska arvet är från Makedoniens sida i sig inget nytt. Redan 1992 valde Republiken Makedonien att använda sig av den så kallade Verginastjärnan på sin flagga. Stjärnan är symbolen för det antika makedoniska kungahuset. Symbolen togs bort 1995 efter påtryckningar från Grekland som därmed ansåg frågan utagerad. Om valet av flaggsymbol kan ses som ett uttryck för nationalistiskt uppvaknande är det som har skett de senaste två åren något helt nytt. Det regerande partiet VMRO – DPMNE har upplyft myten att dagens makedonier är arvtagare till de antika makedonierna, till en officiell myt och på ett mycket medvetet sätt försöker man få ut det budskapet.

Frågan man måste ställa sig är om detta är möjligt när vi vet att Grekland anser sig ha exklusivitet på det antika makedoniska arvet och hävdar att de antika makedonierna var greker. Det är förstås i det sistnämnda som konfliktens kärna ligger, två nationer som hävdar att ha äganderätt till arvet efter Alexander den store. Vad händer i ett sådant läge och hur kommer den nation som anser sig ha ensamrätt till myten att agera? Historikern George Schöpflin har i sin artikel ”The Nature of Myth” formulerat de nationella myternas mekanismer och vad som sker när två eller flera nationer slåss om samma myt.

De nationella myterna, menar Schöpflin, har ingenting med hur stor sanningshalt de innehåller – när en myt är skapad kommer den alltid att hitta anhängare och det är svårt att motbevisa dess innehåll. Om myten är viktig för nationen blir den även en officiell myt samtidigt som historiker, arkeologer med flera kommer att göra allt för att stärka mytens historiska korrekthet. När en nations myter attackeras, anser Schöpflin, är detta ett direkt överfall på nationens grundpelare och den attackerade nationen uppfattar att hela dess existens är hotad. I det läget sätter nationen alla tillgängliga medel till sitt försvar. Om två nationer gör anspråk på samma myt leder detta oundvikligen till konflikt mellan dessa nationer och i värsta fall till krig.

De grekiska nationella myterna

En av den grekiska nationens grundläggande myter är myten om den 4000-åriga kontinuiteten med vilken man vill påvisa att dagens greker, i rakt nedstigande led, är släktingar med de antika grekerna. På så sätt hävdar man att Grekland är en etniskt ren nation, vilket också förklarar avsaknaden av etniska minoriteter i Grekland idag.

Den första nationella myten som myntades var emellertid en annan, nämligen att dagens greker i själva verket är en fortsättning på de gamla bysantinerna. Grekland anser sig ha ensamrätt till det bysantinska arvet. Som en förlängning av detta anser man sig även ha rätten till den ortodoxa kyrkan som därmed blir synonym med Grekland. I slutet av 1800-talet, med hjälp av dessa två myter, skapades den nationella doktrinen ”Megali Idea”, idén om ett Storgrekland där Konstantinopel (Istanbul) skulle bli Greklands huvudstad. För förverkligandet av denna idé behövde man, inte bara på idéplanet men även geografiskt, förbinda Grekland med de delar i Turkiet som man gjorde anspråk på. Det är i detta läge som man även applicerar myten om att de antika makedonierna är greker.

Greklands försök att förverkliga Megali Idea skedde i två steg. Första steget var Balkankrigen 1912-13 där man tillsammans med Serbien och Bulgarien förklarade krig mot Turkiet för att erövra och dela Makedonien och Trakien. Nästa steg kom i början av 1920-talet genom att Grekland förklarade krig mot Turkiet i syfte att erövra Turkiets europeiska del, Istanbul och dess västra kustlinje. Kriget slutade med ett nederlag och en nationell katastrof för Greklands del. I påtvingade befolkningsutväxlingar med Turkiet lämnade 1,4 miljoner greker sina hem i Turkiet. Hälften av dessa flyktingar placerade de grekiska myndigheterna i det nyligen erövrade södra Makedonien.

Den makedoniska nationens grundläggande myter

Det nationella uppvaknandet bland den slaviska befolkningen i Makedonien skedde under andra hälften av 1800-talet – några decennier senare än hos de närmaste grannarna. Detta får som effekt att en del av de möjliga myter kring vilka man kunde bygga en makedonisk identitet redan var upptagna. Därför föll valet på det som var ledigt och som i bästa fall inte skulle leda till konflikter med andra nationer. De moderna makedonierna, hävdade man, var av slaviskt ursprung, bestående av 16 stammar som under nationsbildningsprocessen hade valt namn på sig själva efter det geografiska område de bebodde.

Det är först 1945 med bildandet av Republiken Makedonien som den statligt sanktionerade mytbildningen tar fart. Under påverkan från officiellt jugoslaviskt håll befäster man myten om det slaviska ursprunget och man frånsäger sig, i alla historieböcker, all eventuell släktskap med de antika makedonierna. Detta går hand i hand med den titoistiska utrikespolitiken – att inte stöta sig med Grekland som har USA och Storbritannien som bundsförvanter och vilka Jugoslavien var ekonomiskt beroende av.

Den officiella myten om makedoniernas slaviska ursprung kommer att gälla ända fram till början av 1990-talet. Vid bildandet av den självständiga staten Makedonien 1991, valde det makedoniska parlamentet den så kallade Verginastjärnan som symbol på den nya flaggan. Befolkningen i Makedonien som knappt kände till Verginastjärnan blev förundrade – utan att bli förvarnade fick de lära sig att dagens makedonier i själva verket är arvtagare till de antika makedonierna och är en blandning av antika makedonier och slaviska stammar. Tendenser att exploatera myten om Alexander den store fanns bland den slaviska befolkningen i Makedonien redan på 1800-talet, men parlamentsbeslutet 1992 om den nya flaggan var något helt nytt. Man förkastade myten om det slaviska ursprunget och anammade myten om att de härstammar från Alexander den store eller Aleksandar Makedonski som man föredrar att kalla honom.

”Förstatligandet” av de antika makedonierna och dess konsekvenser

Parlamentsvalen i Makedonien 2006 vanns av partiet VMRO-DPMNE som mycket snart, för första gången i Makedoniens historia, upphöjde myten om makedoniernas antika ursprung till en officiell myt. I praktiken gjorde man detta genom att smycka torget framför regeringskansliet med arkeologiska fynd från den antika makedoniska perioden och genom att döpa om flygplatsen i Skopje till Alexander the Great Airport. Reaktionen från Grekland var förstås omedelbar – man inlade veto mot Makedoniens inträde i NATO och krävde att Makedoniens regering skulle riva upp beslutet om namnändringen av flygplatsen.

Istället för att riva upp det beslutet har den makedoniska regeringen gått åt andra hållet, man har beviljat medel för att resa statyer av Alexander den store och hans far Filip den andre i flera makedoniska städer. Den senaste statyn är en nio meters staty av Alexander den store till häst som kommer att stå på huvudtorget i Skopje. Man har nyligen också fattat beslut att uppkalla fotbollsstadion i Skopje för Filip den andre. Vidare spekuleras det i makedoniska tidningar att regeringen förbereder förslag att åter göra flaggan med Verginastjärnan till officiell makedonisk flagga.

Om detta sker kommer Greklands reaktion utan tvekan att vara kraftigare än det vi hittills har sett. Redan i höstas hade Grekland militära övningar på gränsen till Makedonien. Syftet med övningarna var förstås en markering gentemot Republiken Makedonien – man anser att Skopje har gått för långt i det som Grekland uppfattar som direkta angrepp på den grekiska nationen.

Det är oklart om den makedoniska regeringen är medveten om de nationella myternas mekanismer och hur den ”angripna” nationen kommer att agera utifrån det. Oavsett om de makedoniska politikerna lanserar myten om det antika ursprunget medvetet, t ex för att ha något att kunna göra avkall på i namnförhandlingarna med Grekland, eller om detta enbart är ett utslag av nationalistisk eufori, går Republiken Makedonien en orolig vår till mötes. Om regeringspartiets, VMRO-DPMNE:s kandidat till presidentposten vinner valet i vår, finns en uppenbar risk att vi då kommer att se en maktkoncentration som ger regeringspartiet möjligheter att välja en mera kompromisslös linje gentemot Grekland. Konsekvenserna av den senaste kampen om äganderätten till Alexander den store kan förstås bli förödande för freden och stabiliteten i området.

FOTO: Makedoniska ungdomar firar ett av det makedoniska handbollslandslagets segrar under handbolls-VM i Kroatien i år. På bilden syns både den nya och den gamla flaggan med Verginastjärnan. Foto: Jovan Christovski, 2009

<\/body>