Islams återkomst i Albanien

Av Ingvar Svanberg

Länge var Albanien känt som världens enda ateistiska land, men efter kommunismens fall har såväl traditionella religioner som nya rörelser snabbt etablerat sig i landet. Under en taxitur i Tirana noterade jag att chauffören hade en liten skrift om Hadji Bektasch bredvid sig. Samtidigt såg jag att han hade en ikon, en helgonfigur, i plast hängande i vindrutan. Jag blev förstås nyfiken och frågade honom. Jodå, han var ortodox kristen, men skriften, som uppenbarligen var läst, hade han fått av en dervisch som han hade kört för en tid sedan!

Den religiösa mångfalden är i dag synlig i Tiranas gatubild. Ikoner och andra religiösa symboler finns uppsatta i affärerna. Man noterar en nybyggd katolsk katedral, invigd 2002 i stadens centrum. Vid Skënderbergtorget finns den gamla Haxhi Ethem Bey-moskén, byggd mellan 1793 och 1830, nu åter öppen för bön efter att ha varit stängd under många år. Intill moskén finns också en liten boklåda där det säljs religiös litteratur. Koranen finns tillgänglig i albansk översättning, något som tidigare inte funnits vare sig i Albanien eller utanför landet.

Ateistisk stat

Den kommunistiska regimen hade aldrig något gott öga till religionen. I samband med jordreformen 1945 konfiskerades de religiösa institutionernas jordinnehav. Precis som i många andra kommunistländer märktes snart en tilltagande antireligiös politik som vände sig mot framför samfundens ledare och skolor. Präster och imamer förföljdes öppet. Bektaschiledaren Baba Murteza från Kruja torterades och dog efter att kastats ut genom ett fängelsefönster 1946. Även många andra ledare, som antropologen Frances Trix visat i undersökning 1995, mördades av regimen efter kriget. Det muslimska kulturarvet förstördes systematiskt. Den katolska kyrkans relationer med Vatikanen sågs med stark misstro och även vanliga katoliker förföljdes öppet. Den autokefala ortodoxa kyrkan, som erkändes som självständig från Konstantinopel först 1937, blev också utsatt för förföljelser under regimen.

År 1967 utropades Albanien till världens första ateistiska stat, och därmed förbjöds också all offentlig religionsutövning. Kyrkor och moskéer stängdes, egendomar och tillgångar exproperiades och all religiös verksamhet i landet blev olaglig. Konstitutionen från 1976 förbjöd all religiös propaganda och enligt en lag från 1977 kunde inte bara förkunnelse utan även utgivande och innehav av religiös litteratur rendera upp till tio års fängelse.

Landets befolkning

Befolkningen i Albanien, som uppgår endast till 3,5 miljoner, består huvudsakligen av albaner, även om det finns små etniska grupper, såsom romer (inklusive så kallade egyptier), aromäner, makedonier och cham. Dessutom finns det fortfarande greker bosatta i södra delen av landet, även om deras antal minskat betydligt det senaste årtiondet till följd av emigration. Landet dominerades tidigare av tre religiösa grupperingar, nämligen islam, ortodoxa kyrkan och katolska kyrkan.

De religiösa skiljelinjerna skär tvärs genom den albanska befolkningen. Någon statistik över religiös tillhörighet finns inte och har heller aldrig funnits för Albanien. Man brukar slentrianmässigt beräkna att den fördelas på 70 procent muslimer, 20 procent grekisk-ortodoxa i södra Albanien och 10 procent katolska anhängare, framför allt i landets norra delar. Denna uppskattning gjordes i slutet av andra världskriget.

Återkomsten

I slutet av kommunistregimen, under Ramiz Alia, kunde man skönja en ökad tolerans mot religionen i landet. Alia såg det som en privatangelägenhet och från 1988 var det möjligt för religiösa ledare att åter besöka landet. Moder Teresa, som hade albansk härkomst men var född i Skopje, besökte Tirana 1989 och mottogs då av såväl utrikesministern som Enver Hoxhas änka.

I december 1990 blev det åter tillåtet med religionsutövande i landet. Närmare 95 procent av alla kyrkor och moskéer var då förstörda eller hade förvandlats till lagerlokaler eller idrottshallar. De teologiskt utbildade ledarna var försvinnande få. Många av dessa hade fått ustå omfattande umbäranden. Muslimernas ledare Hafiz Sabri Koçi hade exempelvis tillbringat tjugo år i fångenskap och tvångsarbete.

Bristen på religiösa ledare och undertryckande av religionen har bidragit till sekulariseringen av landet. Trots landets deklarerade ateism under kommunistregimen har religionerna överlevt. När det åter blev möjligt var också de religiösa institutionerna snabba med att agera. Den första muslimska fredagsbönen hölls den 23 november 1990 i Tirana. Sedan dess har många moskéer öppnats upp och nybyggts. Det har också skett med hjälp av utländskt stöd. Vi kunde nu notera moskéer i stort sett alla samhälle, stora som små, som vi passerade under en rundresa i mellersta delen av landet. Även kyrkorna började med gudstjänster 1991.

Sekulariseringen har säkert bäddat för den religionstolerans som finns i dagens Albanien. Den nya författningen från 1998 garanterar religionsfrihet. Det finns inte heller någon statsreligion, utan alla religioner betraktas som jämbördiga, även om sunnimuslimer, bektaschianhängare, ortodoxt kristna och katoliker har ett större anseende på grund av sin historiska närvaro i landet. Det har grundats flera religiösa skolor, såväl kristna som muslimska, i landet. Man kan också notera att flera officiella helgdagar innefattar också religiösa sådana från alla tre dominerande trosinriktningar.

Uppenbarligen uppfattar en del av befolkningen sig fortfarande som tillhöriga olika religiösa grupper. Enligt en uppskattning, som publicerats av amerikanska State Department, skall mellan 30 och 40 procent av landets befolkning nu vara religiöst aktiva, det vill säga iakttar religiösa sedvänjor och utnyttjar de religiösa institutionerna.

Den återvunna religionsfriheten har lett till att vid sidan av ortodoxa och katolska kyrkan finns numera en rad utländska kristna organisationer i landet. De största missionsgrupperna kommer från Förenta staterna, Storbritannien och Italien. Några inskränkningar förefaller inte förekomma. Det finns heller inga uppgifter om direkta religionsförföljelser.

Däremot förekommer det diskussioner om återlämnande av egendom och byggnader som kommunisterna konfiskerade, även om en del mark och institutioner återlämnats. Trosinriktningarna har inte heller fått ekonomisk kompensation för förstörda byggnader.

Islam

Merparten av landets muslimer var/är sunnimuslimer som följer den hanafitiska rättsskolan. Liksom i fallet kristna kyrkor håller islam på att restaureras med hjälp av utländsk hjälp. Någon större aktivitet kring moskéerna kunde vi inte notera.

Av tradition har flera sufiordnar haft ett starkt fäste i landet. Det gäller i synnerhet naqshbandiyya och bektaschiyya. Enligt en uppskattning skulle mellan 15 och 25 procent av landets muslimer vara anhängare till bektaschiyya. Det är en starkt heterodox sufirörelse som fram till början av 1800-talet hade ett stort inflytande i osmanska riket, särskilt som den var förbunden med janitscharerna. Under 1800-talet motarbetades den dock av regimen.

När rörelsen helt förbjöds i det nybildade Turkiet på 1920-talet flyttade rörelsens ledare till Albanien, där den av hävd hade många anhängare. Tirana blev ordens huvudsäte 1929. Orden lär ha etablerats i landet redan på 1400-talet av dervischen Sari Sallteku. Bektaschiorden hade inte mindre än 30 teqe, eller konvent, i landet före kommunistregimens övertagande.

När kommunisterna tog över i Albanien tvingades flera bektaschiledare i exil. De som blev kvar mördades av regimen. En av dem som flydde var Baba Rexhem, född i Gjirokaster 1901, som vid 16 års ålder anslutit sig till ett teqe i stadens närhet. Efter avslutade teologiska och språkliga studier blev han vid 21 års ålder dervisch i orden. Han hamnade så småningom i Förenta staterna där han grundade det första amerikanska bektaschikonventet i Detroit. Baba Rexheb dog 1995 och finns begraven i Michigan. När orden nu restaureras i Albanien – teqe öppnas på nytt ibland annat Tirana, Berat, Vlora och Elbasan – och har fått möjligheter att verka öppet gör man det med substantiellt stöd från ordensbröderna i Detroit.

Religionerna i det nya Albanien

Albanien genomgår nu mycket snabba förändringar. Det gäller också befolknings-sammansättningen. Landsbygden töms i rask takt på yngre människor och det sägs att Tiranas befolkning femdubblats sedan 1990. Det finns nu närmare en miljon invånare i huvudstaden, vilket blir en ansenlig del av landets befolkning. Religionerna tjänar säkert ett viktigt syfte i det ideologiska tomrum den gamla regimen lämnat efter sig. Det gäller inte minst islam och sufiordnarna. Samtidigt har sekulariseringen och urbaniseringen bidragit till att religionen även fortsättningsvis blir mer en lokal och privat angelägenhet.

Vilket politiskt inflytande islam har i dag är svårt att få någon uppfattning om. Fortfarande tycks islam vara mer av intresse för utländska organisationer än albanerna själva, menar en bedömare. Samtidigt konkurrerar missionsorganisationer med etablerade religioner. Det har också noterats att den politiska eliten i stor utsträckning rekryterats från de familjer och grupper som haft kristen bakgrund, snarare än islam.

 

Om Ingvar Svanberg 2 artiklar
Ingvar Svanberg is reseacher at Uppsala Centre for Russian Studies, Uppsala University