Av Elisabeth Sandberg
STADEN OHRID I MAKEDONIEN har fått ge namn åt det avtal som upprättades av politiska företrädare för makedoner och den albanska minoriteten 8 augusti 2001. Avtalet är ämnat att ge ökade rättigheter för landets minoriteter. Trots att relationen mellan makedoner och albaner har varit spänd de senaste åren upplever jag Ohrid, som ligger nära den albanska gränsen, som en lugn och trivsam stad.
Staden har emellertid mycket av det som gör en turiststad; många historiska byggnader (i synnerhet kyrkor) och monument, stort utbud av restauranger och uteserveringar. På andra sidan sjön skymtar Albanien och de albanska bergen. Tyvärr är det få utländska turister som besöker Ohrid idag, trots att staden Ohrid, tillika sjön, finns med på Unescos världsarvslista. En viktig orsak är förstås spänningarna mellan makedoner och albaner som ledde till den väpnade konflikten 2001. Den totala befolkningsmängden i Ohrids kommun var enligt 1994 års folkräkning 60 000 invånare. De 52 000 makedonerna utgör majoritet, den resterande består av albaner, turkar och andra folkgrupper.
Ohrids litterära skola
Den kulturella och historiska miljön i Ohrid speglar mycket av det som utgör makedonernas identitet. Dagens namn Ohrid tros komma från de slaviska ordet “rid” som betyder “kulle”, vilket syftar på den gamla stadskärnans läge. Namnet Ohrid tros härstamma från åren kring 879. Under antiken hette staden Lihnido.
Missionärerna S:t Kliment och S:t Naum, lärjungar till S:t Kyrill och S:t Metodius är centrala gestalter i Ohrids historia. S:t Kliment byggde, förmodligen i slutet av 800-talet, en kyrka som han gav namnet “S:t Panteleimon”. Här grundade han “Ohrids litterära skola” som var ett centrum för den kristna läran. S:t Kliment ersatte det glagolitiska alfabetet med det kyrilliska. Vid den här tiden talades det inte om olika slaviska språk utan det var dialekter. Vissa menar att skolan i Ohrid var det första slaviska universitetet. Så småningom, år 893 utnämnde Tsar Simeon Kliment till den första slaviska biskopen på biskopsdömet i Velika. S:t Naum fortsatte med S:t Kliments arbete på Ohrids litterära skola, men han var också känd för sina helande förmågor.
Under det osmanska imperiet förstördes S:t Kliments kyrka och istället byggdes där en moské. På samma plats, Plaosnik, där den tidigare kyrkan stod har en ny kyrka byggts med vad som tros vara resterna från S:t Kliments kyrka. På vissa ställen i kyrkan har det lagts ett golv som är genomskinligt för att resterna från den gamla kyrkan ska kunna ses. Kvarlevorna från S:t Kliment som har bevarats i en annan kyrka har nu flyttats dit.
Det bulgariska riket under tsar Samuel (ca 976-1014), först med säte i Prespa och därefter i Ohrid, betraktas av vissa makedoner som den första makedonska statsbildningen. Det påstås att Samuel dog i en hjärtattack efter slaget på Belasitsa (en bergskedja i östra Bulgarien) år 1014 efter att den bysantinska kejsaren Vasilius besegrat Samuels arme och tillfångatagit armen på 14 000 man. Vasilius gjorde soldaterna blinda med undantag av 100 man som fick behålla synen på ett öga. På detta sätt förutsattes att armén skulle hitta hem igen, men åsynen av detta gjorde att Samuel dog. Vasilius har därefter getts namnet “bulgardödaren”. År 1018 lyckades den bysantinska kejsaren ta kontrollen över Ohrid.
Den makedonska kyrkan betraktas som en viktig del i den makedonska identiteten, trots att den inte har erkänts som självständig av den serbiska kyrkan. Under Samuels tid etablerades ett ärkebiskopsdöme i Ohrid. Den största kyrkan idag i Ohrid är Sveta Sofija.Det är troligt att kyrkan fungerade som katedralkyrka redan under tsar Samuels styre. Under 1000-talet och framåt fungerade den som storkyrka för ärkebiskopen. Många kyrkor gjordes om till moskéer under det osmanska imperiet, däribland S:t Sofija. År 1912 gavs den åter rollen som ortodox kyrka. En annan kyrka som har blivit en form av symbol för Ohrid är S:t Jovan Kaneo. Kyrkan har fått sitt namn efter själva udden som heter Kaneo. Kyrkan syns i vissa sekvenser av filmen Innan regnet faller (1994) av Milčo Mančevski.
En historia som fascinerade mig var myten om en flicka med namnet Biljana. Lite i utkanten av centrum finns Biljanas källa. Vattnet kommer ursprungligen från Prespasjön via källan till Ohrid. Det finns en mycket känd folksång om Biljana som heter “Biljana platno beleshe”, vilket betyder ungefär “Biljana blekte tyget vid Ohrids källor”. Biljana är ett vanligt namn i Makedonien, speciellt i Ohrid.
Lyssna till St. Naums hjärtslag
Vid Ohridsjöns södra sida, i närheten av gränsen till Albanien och cirka tre mil från Ohrid, ligger klostret S:t Naum. I slutet av sitt liv, omkring år 900, byggde S:t Naum klostret och 910 begravdes han också här. En ung makedonsk kvinna förklarar för mig att det sägs att man kan höra S:t Naums hjärtslag om man sätter sig på knä och lägger örat mot hans kista.
I S:t Naums omgivning finns uteserveringar och försäljningsstånd där man bland annat kan köpa Ohridpärlor. Pärlorna kommer från en fisk som heter Plasica, Man kan ta sig till S:t Naum från Ohrid antingen med buss eller båt. Från båten är det möjligt att se ett av Titos sommarresidens, “Villa Biljana”. Idag ägs huset av staten och används som sommarresidens.
Ohrid är värt ett besök. Under sommarmånaderna äger dessutom ett antal festivaler rum i Ohrid. Under juli är det bland annat en stor folklorefestival och i augusti i grannstaden Struga är det poesikvällar.
Foto: Den återuppbyggda S:t Kliments kyrka (S:t Panteleimon) i Ohrid. I bakgrunden skymtar Ohridsjön.