News Ticker

Islams återkomst

“Inte mindre än 20 procent av alla registrerade religiösa organisationer i landet är muslimska. År 1997 uppskattades antalet muslimska församlingar till tre tusen. Det pågår en febril aktivitet för att bygga nya moskéer och i tävlan med den internationella s.k. ahmadiyya-rörelsen publiceras i dag Koranen och annan religiös litteratur i rysk översättning. Pilgrimsfärder till Mecka var under sovjetepoken förunnat en liten utvald elit. I dag går bussar och charterplan till de heliga platserna i Saudiarabien.”

The following two tabs change content below.

Ingvar Svanberg is reseacher at Uppsala Centre for Russian Studies, Uppsala University

Latest posts by Ingvar Svanberg (see all)

Av Ingvar Svanberg

År 1997 godkände Duman en ny religionsfrihetslag för Ryssland. För första gången garanterades de stora religionerna i lagstiftningen att få verka fritt i landet. Den nya lagen väckte emellertid en del protester i Förenta Staterna, eftersom den inskränkte utländska samfunds möjligheter att få verka i Ryssland. Religionsfriheten kunde bara omfattas av de som verkat minst femton år i landet. Särskilt små, men penningstarka och uppenbarligen effektiva, missionerande kyrkor och samfund, ofta med bas i Förenta Staterna, innefattades av dessa restriktioner. De stora religionerna – särskilt den ryska ortodoxa kyrkans och islams ledare – som upplevde nykomlingarna som besvärliga konkurrenter om själarna, stödde däremot den nya religionsfrihetslagen helhjärtat.

Ryssland har alltså gått från ett samhälle som under närmare 70 år kännetecknats av sekularism med starkt religionsfientliga inslag mot en utveckling där religionen har fått ett påtagligt utrymme i samhällslivet. Bland de mest tydliga förändringar som man kan observera i Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 hör alltså religionens återkomst. Det började förvisso under glasnost‘, den nya öppenheten i slutet av 1980-talet, men religionen har under 1990-talet inte bara blivit en privatangelägenhet, utan fått en rad nya innebörder, socialt, kulturellt och politiskt. Nu kan människor i Ryssland på nytt utöva sin tro utan att riskera utsättas för förföljelser, sammankomster kan fritt hållas och religiös litteratur behöver inte längre smugglas in utan kan produceras och distribueras fritt. Nu verkar också ett stort antal utländska missionsorganisationer i Ryssland. Även i Sverige verksamma kyrkor har starkt engagerat sig i Ryssland, något som vi påmindes om häromåret när paret Brolin från Västerås kidnappades i Tjetjenien.

Ryssland är som bekant världens till ytan största land. Det bebos av över 150 miljoner invånare och officiellt är landet en multietnisk och multikonfessionell stat, även om ryssarna, som uppgår till 82 procent av befolkningen, dominerar. Detta tolkas ibland som en låg grad av sociokulturell sammanhållning. Samtidigt får man påminna om att Ryssland alltid varit ett land som kännetecknats av etnisk och religiös mångfald.

Antireligiös propaganda och förföljelser

Någon officiell statistik över religiös tillhörighet finns inte. Ej heller föreligger några riksomfattande sociologiska värderingsundersökningar som ger en heltäckande bild av det religiösa livet i dagens Ryssland. Även om ryssarna i det kejserliga Ryssland vanligen var rysk-ortodoxa bekännare, så är det emellertid troligt att en stor del av deras nutida ättlingar är religiöst indifferenta. Under sovjetepoken bedrev kommunistpartiet en intensiv antireligiös propaganda och tidvis utsattes församlingar och religiösa sammanslutningar för regelrätta förföljelser från statens sida. Det sovjetiska samhället genomsyrades av en ateistisk atmosfär och religiösa högtider ersattes med sekulära fester. Flertalet gudstjänstlokaler och kloster stängdes, religiösa ledare utsattes för förföljelser och trakasserier samtidigt som religiös litteratur var närmast omöjlig att få tag på. Den antireligiösa propagandan var särskilt intensiv under Stalin-terrorn på 1930-talet då många religiösa ledare fängslades eller mördades. Under andra världskriget skedde emellertid en viss lättnad och den ryska ortodoxa kyrkan och muslimska organisitioner kunde på nytt verka öppet i Sovjetsamhället, även om det skedde under starkt kontrollerade former. I princip utvecklades ett statskyrkosystem för kyrkan och islam.

Under efterkrigstiden fick den ortodoxa kyrkan fortsätta att verka, kontrollerad av den sovjetiska regimen. Det har därför varit svårt för många ryssar att lita på den ortodoxa kyrkan efter Sovjetunionens fall och Ryska Federationens självständighet. Andra kristna grupper var under hela sovjetepoken illegala och många av dess anhängare blev utsatta för förföljelser. I dag upplever Ryssland en kristen väckelse. Lutherska och ortodoxa kyrkor har fått tillbaka sina gudstjänstlokaler, kloster har återuppbyggts och kristna högtider firas åter. Ortodox kristendom har också blivit en viktig del för den nya nationella identiteten i Ryssland. På vissa platser, exempelvis i gränsområdet mellan Ryssland och Kazakstan, har kyrkan dock kommit att förknippas med ultranationalistiska krafter.

 

Religiös mångfald

Även om vissa handböcker hävdar att 85 procent av Rysslands invånare är kristna, måste den uppgiften tas med en stor nypa salt. Sjuttio år av sovjetiskt styre och antireligiös fostran har tillsammans med en allmän modernisering lett till en omfattande sekularisering. I själva verket växte sovjetinnevånarna upp i en anda där religionen inte hade något utrymme varken i det privata eller samhälleliga livet. Det är därför troligt att många i Ryssland är icke-troende. Det ideologiska vakuum som sovjetsamhället lämnade efter sig har bara delvis kunnat fyllas med traditionell religiositet. Liksom i väst finns nu också i Ryssland ett växande intresse för exempelvis nyandlighet, vilket ett besök i en bokhandel lätt vittnar om.

Till det religiösa kulturarvet i Ryssland hör vid sidan av kristendomen också judendom, buddhism, islam samt olika lokala religioner. Judar finns fortfarande utspridda över hela Ryssland, även om en mycket omfattande emigration har ägt rum de senaste årtiondena. På 1920-talet gjordes ett försök att skapa ett judiskt autonomt område i Sovjetunionen – ett sovjetiskt Palestina – något som aldrig blev den framgång som avsågs. Birobidjan finns dock fortfarande kvar, men den judiska gruppen uppgår i dag endast till några få procent av områdets invånare. Under senare år har synagogor utsatts för bombattentat på olika håll i Ryssland, bland annat i Moskva. Dessutom fortgår utvandringen till Israel och Förenta Staterna.

Buddhisterna förfogar i dag över 80 församlingar, de flesta återfinns i Burjatien, Tuva och Kalmyckien där buddhismen har långa historiska traditioner. Andra församlingar finns i större ryska städer, bland annat i Moskva, St. Petersburg och Vladivostok. Som mest finns det en miljon buddhister i landet, enligt vissa uppskattningar. För burjäter, tuviner och kalmycker är buddhismen dessutom en viktig del av den etniska och kulturella identiteten. Lokala eller inhemska religioner finner man bland flera etniska minoritetsgrupper, bland annat i Sibirien där schamanism numera florerar och utövas på ett sätt som länge inte alls varit möjligt, men också hos marifolket som har sitt bosättningsområde norr om Volgakröken mitt inne i Ryssland. Flera kristna missionsorganisationer provoceras av detta och utövar därför intensiv mission i dessa som de uppfattar hedniska områden.

 

Rysk islam

Den muslimska närvaron i Ryssland påminns vi allt oftare om genom tidningsrubrikerna. För några år sedan dominerade Tjetjenien löpsedlarna och de senaste veckorna har Dagestan blivit förstasidesstoff där muslimska rebeller uppges ha tagit upp kampen mot den ryska militären. Även om merparten av Sovjetunionens muslimer numera återfinns i nybildade stater som Azerbajdjan, Kazakstan, Kirgizistan, Tadjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, så finns fortfarande stora folkgrupper som har åtminstone ett muslimskt kulturarv bosatta i Ryssland. De brukar uppskattas till åtminstone 10 procent av Rysslands befolkning, det vill säga 15-17 miljoner personer. Dock visar religionssociologiska undersökningar i Ryssland att antalet troende är minoritet bland de som på etniska grunder identifierar sig som muslimer. Islams styrka varierar också regionalt. Återupptäckten av de islamiska rötterna är förstås viktiga för de nya etniska och nationella identiteter som nu växer fram i Ryssland.

Islam har en mycket lång tradition i Ryssland. Till Kaukasus kom islam med den arabiska erövringen på 600-talet. Under tidig medeltid expanderade islam längs handelsvägarna och nådde volgaområdet och ända upp till de områden som i dag utgör Polen, Litauen och Vitryssland. Där finns fortfarande ättlingar till muslimer som inflyttade dit på 1400-talet. När Ryssland erövrade de tatariska khanaten på 1500-talet konfronterades ryssarna direkt med muslimer. Det förekom då omfattande tvångsdop till kristendomen. Vissa folk, såsom basjkirerna, fortsatte dock att göra motstånd och erövrades inte förrän i slutet av 1700-talet. När basjkirerna slutligen besegrades 1773, och efter det att krimkhanatet annekterats 1784, inledde Ryssland en ny politik visavi muslimerna inom imperiets gränser. De fick rätt att utöva sin religion på samma villkor som övriga samfund i landet samtidigt som tsaren utövade kontroll över utnämningen av muslimska ledare och rättsutövare. Samtidigt fortsatte Ryssland expansionspolitiken söderut och erövrade successivt Kaukasien och Transkaukasien, senare också Centralasien. Erövringarna följdes av massutvandring och massakrer på muslimska lokalbefolkningar.

Det finns i dag muslimer i hela Ryska Federationen. Enbart i Moskva uppskattas de uppgå till tio procent av stadens befolkning. Merparten av Rysslands muslimer återfinns i de autonoma republikerna Tatarstan, Basjkortostan, Tjetjenien, Ingusjien, Dagestan och andra delar av norra Kaukasus. Men även i provinser som Astrakhan, Tjeljabinsk och Orenburg finns många muslimer.

Under de senaste åren har vi dessutom kunnat se en snabb organisatorisk utveckling bland Rysslands muslimer. Inte mindre än 20 procent av alla registrerade religiösa organisationer i landet är muslimska. År 1997 uppskattades antalet muslimska församlingar till tre tusen. Det pågår en febril aktivitet för att bygga nya moskéer och i tävlan med den internationella s.k. ahmadiyya-rörelsen publiceras i dag Koranen och annan religiös litteratur i rysk översättning. Pilgrimsfärder till Mecka var under sovjetepoken förunnat en liten utvald elit. I dag går bussar och charterplan till de heliga platserna i Saudiarabien.

Med Sovjetunionens kollaps har muslimerna i Ryssland dessutom kunnat återuppta kontakterna med bröder och systrar utomlands. Muslimska organisationer kan nu självständigt hålla kontakt med islamiska ledare och organisationer i övriga delar av världen. Inom rysk islam finns också en rad rörelser som förnyar och påverkar det andliga och politiska livet. Sufismen återfinns framförallt i Kaukasien, och under senare år har Naqshbandi-ledare från Turkiet och England besökt landet för att etablera kontakt med sina ordensbröder. Även neosufiska rörelser är verksamma i Ryssland. Däremot tycks sufismen ha varit helt försvunnen från tatarisk-basjkiriskt område i centrala Ryssland. Däremot har andra rörelser funnit vägen dit. Bland annat har den så kallade jadidismen, en muslimsk reformrörelse med rötter i det sena 1800-talet, fått ett förnyat intresse. Flera muslimska partier har uppstått lokalt, men utövar ännu så länge inget större politiskt inflytande. Muslimska organisationer ägnar sig, i likhet med de kristna, dessutom åt en intensiv missionsrörelse. Dels handlar det om att återta de områden som var muslimska innan den ryska revolutionen, det vill säga man vill utbreda islam bland de folkgrupper som har ett islamiskt kulturarv. Dels förekommer också regelrätt mission bland andra folkgrupper. Ett exempel är de så kallade döpta tatarerna, kryasjen tatar, som kristnades på 1500- och 1600-talet. Idag är de föremål för muslimsk mission och enligt uppgift förekommer en omfattande konvertering. Även i Tjuvasjien och Marilandet, som båda gränsar till Tatarstan, sker i dag konvertering till islam.

 

Motsättningar

Trots en lång samlevnad mellan muslimer och icke-muslimer i Ryssland finns i dag dock många utslag för antimuslimska känslor i landet. Det har förekommit såväl öppna motsättningar, svartmålningar och hatkampanjer i pressen som rent fientliga handlingar från lokala myndigheters sida. Såväl i St Petersburg som i Moskva har polis och milis trakasserat och förföljt människor av kaukasiskt utseende, i synnerhet under kriget i Tjetjenien. I Moskva gav man till och med order om att alla av kaukasisk nationalitet skulle utvisas ur staden, ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. I Kaukasien förekommer som bekant rena utbrytningsförsök ur den ryska federationen. Sedan freden 1996 är Tjetjenien i praktiken självständigt.

Ryssland är inte det enda land i det gamla Östeuropa där islam upplever en renässans. Även i Polen, Vitryssland, Litauen och Ukraina har islam börjat återta terräng bland tatarer och andra minoritetsgrupper. Även där förekommer i dag en vitalitet bland muslimerna som tar sig uttryck i ett förnyat intresse för religiositet, nybyggnation av moskéer, distribution av religiös litteratur, ökade kontakter med internationella muslimska organisationer och den muslimska världen samt inte minst, att låta islam bli en viktig del av den etniska identiteten.

<\/body>