Demokratiutveckling i Ryssland och Vitryssland

Av Johanna Melén

Svenska Freds, soldatmödrar och demokratiutveckling

“Paradoxalt nog är en demokrat i Vitryssland ofta även nationalist. Lukasjenko vill bli president i hela Ryssland. Han har förbjudit skolor att undervisa i vitryska och förtrycker den vitryska identiteten. Att framhäva det vitryska språket och identiteten

När Maria Kirbazova såg hur svårt hennes son och de andra inkallade soldaterna hade det på regementet beslöt hon att något måste göras. Tillsammans med andra mammor till unga ryska soldater bildade hon organisationen Soldatmödrarnas kommitté. Detta var i slutet av 1980-talet, då glasnostpolitiken hade börjat öppna upp för kritiska röster. I dag har organisationen växt sig stark och har förgreningar över hela Ryssland. De har kämpat för soldaternas rättigheter genom två krig, i Afghanistan och i Tjetjenien, och fortsätter nu sitt arbete mot de usla förhållandena inom ryska armén, där levnadsvillkoren är undermåliga och penalismen utbredd.

Linda Isaksson, som tidigare gått påbyggarkursen vid institutionen för östeuropastudier i Uppsala, är halvtidsanställd på Svenska freds- och skiljedomsföreningens östgrupp, som ett flertal gånger besökt Soldatmödrarnas kommitté. Samarbetet inleddes 1995, först med paraplyorganisationen Grazjdanskij mir (Civic peace), genom vilka Svenska freds sedan fick kontakt med soldatmödrarna.

– Vi försöker hjälpa föreningen att främja uppkomsten av ett civilt samhälle, berättar Linda. Det är ett långsiktigt arbete. Under sovjettiden försvann stora delar av den ryska civilkulturen och därmed också människornas förmåga att ta egna initiativ. Svenska freds har inriktat sig på att förbättra föreningsdemokratin och har bland annat hjälpt till att omforma organisationens stadgar som tidigare byggde på en hierarkisk struktur. Förut gick det till exempel inte att gå till stadgarna för att lösa konflikter. Man försöker också lära dem olika former av insamlingar. Som det är nu har inte soldatmödrarna någon kontinuerlig inkomstkälla. De tar av sina egna redan knappa pensioner och ibland har någon känd artist ställt upp med en stödkonsert. Moskvas borgmästare Luzjkov har också visat sitt intresse. Förra året gjorde gruppen från Svenska freds en resa ut till regionerna, till Kamysjin, Jekaterinburg, Brjansk och Vladimir, och samlade på varje ställe ett tjugotal soldatmödrar från närbelägna städer.

 

Traumatiserade ryska soldater till Karolinska

– Vi mötte en brokig skara människor, säger Linda. Vissa kunde direkt ta till sig vad vi hade att säga, för andra tar det längre tid. Alla var dock tacksamma för det moraliska stöd vi kunde ge dem, att vi lyssnade och visade att vi bryr oss.

I dag är Soldatmödrarnas kommitté en respekterad kraft i det ryska samhället. Nästan alla ryssar har på något sätt berörts av krigen i Afghanistan eller i Tjetjenien och av omställningarna inom krigsmakten. Mycket tack vare soldatmödrarnas arbete har de bristfälliga förhållandena i den ryska armén kommit upp till ytan.

På senare år har organisationen deltagit i lagstiftningsarbetet kring frågor som rör försvaret, den allmänna värnplikten och de anhörigas rättigheter. De hjälper personer som anser sig blivit felbedömda i samband med inkallelseordern, bland annat genom att erbjuda dem en ny och riktig läkardiagnos, som till skillnad från diagnosen de fick vid mönstringen ofta visar att de på grund av till exempel dålig hälsa, bör få slippa värnplikten. Soldatmödrarna ställer också upp som “beskyddare” för deserterade soldater och har ett särskilt uppsamlingsställe i Moskva. (Om detta kan man läsa mer i boken Ryska röster, som recenseras på sidan 26 ). På huvudkontoret i Moskva tar man ständigt emot samtal, brev och besök från människor som ber om råd och hjälp.

I slutet av april i år kommer Svenska freds samarbete med soldatmödrarna ytterligare utökas genom att en grupp ryska läkare och psykologer, som på ideell basis arbetar med traumaskadade soldater, kommer till Sverige. Vid centrum för tortyr och traumaskador på Karolinska institutet i Stockholm ska de gå en kurs ledd av svenska experter.

– Det är en utvidgning av projektet, säger Linda. Läkarna tar vid där soldatmödrarnas kunskaper och resurser inte räcker till.

I samband med detta bjuds också några lokala ordföranden för organisationen hit. De ska få hjälp att ta fram ett eget material om Soldatmödrarnas kommitté som ska användas som underlag för att söka pengar. De kommer även få lära sig viss datakunskap. Hur orkar då dessa kvinnor kämpa vidare under knappa levnadsförhållanden och med bristande ekonomiska resurser?

– Det är så starka känslor inblandade, menar Linda. Det är “modersinstinkten” som driver dem. 1996 belönades soldatmödrarna för sitt arbete med det alternativa nobelpriset.

 

Samarbete med Vitryssland

Parallellt med detta samarbete inledde Svenska freds under hösten ett utbyte med den vitryska människorättsorganisationen Vjasna -96 (Vår -96). Även om det i Ryssland finns många brister i samhället med löner som inte betalas ut och med en växande brottslighet så har människor i alla fall fått tillbaka rätten att fritt uttrycka sina åsikter. I Vitryssland är situationen en annan. Den auktoritäre presidenten Lukasjenko inskränker hela tiden de mänskliga rättigheterna och för organisationer som Vjasna -96 blir naturligtvis möjligheterna att verka begränsade. Trots det har de på bara två år byggt upp en relativt välorganiserad förening. De utför ett konkret arbete genom att hjälpa politiska fångar med mat, kläder och juridiskt stöd. De kartlägger också brott som begås mot mänskliga rättigheter och sprider information om detta.

– Just informationsarbetet är viktigt, eftersom i stort sett all media står under presidentens kontroll, säger Linda.

Varje vecka kommer föreningen ut med en egen bulletin, The right of freedom, och de sprider även pressmeddelanden via internet. Men ingen som förhåller sig kritisk till regimen i Vitryssland går säker. En månad efter att Svenska freds besökt organisationen i Minsk dömdes dess ordförande till tio dagar i häkte efter att ha hållit ett tal på femtioårsdagen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där han tog upp det politiska förtrycket i landet. Den målgrupp som Lukasjenko framförallt har tagit till hårdhandskarna mot är ungdomar.

I en uppmärksammad rättegång i februari 1998 dömdes två ynglingar, en sextonåring och en nittonåring, till ett och ett halvt års fängelse vardera för att ha sprejat slagord om ett fritt Vitryssland på centrala byggnader i Minsk. Innan domen avkunnades hade de redan suttit sex månader i häkte!

– Lukasjenko inriktar sig på ungdomar som ännu inte lärt sig sina rättigheter. Om de inte sätts i häkte så straffas de med dryga böter och avstängning från universiteten.

För att locka med sig ungdomarna har presidenten bildat ett eget ungdomsförbund, Unionen för vitryska patriotiska studenter, allmänt kallat “Lukomol” (Jämför med den kommunistiska ungdomsrörelsen Komsomol.) Medlemmarna ges särskilda förmåner, deras kontor har utrustats med dyra möbler och ledarna har fått egna bilar.

Paradoxalt nog är en demokrat i Vitryssland ofta även nationalist. Lukasjenko vill bli president i hela Ryssland. Han har förbjudit skolor att undervisa i vitryska och han förtrycker den vitryska identiteten. Att framhäva det vitryska språket och kulturen blir därför en politisk markering mot presidenten.

I maj kommer representanter för Vjasna -96 till Stockholm på besök. De ska få en allmän inblick i det svenska samhället och kunskap om hur Svenska freds arbetar. Precis som i samarbetet med Soldatmödrarnas kommitté inriktas en stor del av arbetet på organisationsutveckling men ska också fungera som moraliskt stöd. Till hösten planerar Svenska freds att göra en rundresa i Vitryssland för att besöka de lokala Vjasna -96-föreningarna.

Om Johanna Melén 2 artiklar
Johanna Melén is a Swedish journalist