News Ticker

Återuppbyggnad av Bosnien och Hercegovinas kulturminnesmärken

The following two tabs change content below.

Editor for Inblick Östeuropa. My private homepage www.elisabethsandberg.se.

Av Elisabeth Sandberg

Kriget i Bosnien var inte bara en tragedi i människoliv räknat. Vi vet också att det pågick en omfattande förstörelse av kulturella minnesmärken. Sammantaget var det många religiösa byggnader som drabbades, men också muséer och bibliotek, vars innehåll i flera fall gick förlorat. Med andra ord handlade det om byggnader som representerade en viktig del av Bosniens brokiga historia.

Bild ovan: Konak i Maglaj, förstörd under kriget i Bosnien och Hercegovina, återuppbyggs med bistånd från svenska frivilligorganisationer (Foto: Kulturarv Utan Gränser)

Intresset från utomstående har lyckligtvis varit stort. Europarådet har genomfört inventeringar av skadade byggnader i både den kroatisk-muslimska federationen och Republika Srpska. Inte minst har återuppbyggnaden av bron i Mostar väckt mångas intresse, däribland Världsbankens, som har insett att det finns ett behov av kulturbistånd. En bidragande orsak till intresset är förmodligen Daytonavtalet, vars innehåll talade om det gemensamma ansvaret att skydda nationella monument av stor betydelse för en nations identitet. I enlighet med avtalet har det bildats en vetenskaplig kommitté, bestående av en serb, en kroat, en muslim, samt två representanter från UNESCO, FN:s kulturorgan. Arbetet har inte varit problemfritt utan kommittén har haft problem med att sammanställa en lista över vad som skall klassificeras som “nationella monument”.

Det bosniska kulturarvet

Begreppet “kulturarv” är brett och förutom byggnader inbegriper det även idéer, upplevelser och värderingar. Margareta Biörnstad, ordförande i Kulturarv utan Gränser (KuG) och f.d riksantikvarie, förtydligar begreppet genom att tala om “årsringar” i den bebyggda miljön: “Att bevara årsringar och se till att den fysiska miljön hanteras så att det blir möjligt att avläsa sammanhangen historiskt och funktionellt förutsätter att förvaltningen av kulturarvet inte begränsas till ett urval av konst- och kulturhistoriskt särskilt märkliga företeelser.” Vad ingår då i det bosniska kulturarvet ?

Det Osmanska maktövertagandet år 1463 har spelat stor roll för kulturarvet i Bosnien. De personer med slaviskt ursprung som bodde i Bosnien uppmuntrades att konvertera till Islam, och många gjorde det eftersom det bland annat ansågs ekonomiskt fördelaktigt. Detta ledde till att Bosnien utvecklades till ett viktigt muslimskt område på Balkan. Det var under turkarnas styre som den berömda bron i Mostar byggdes. Österrike-Ungern ockuperade sedermera Bosnien år 1878 och under deras administration byggdes Nationalmuseet i Sarajevo.

Intresset för restaurering i Bosnien

KuG har ofta under sitt arbete i Bosnien uppmärksammat en bristande hänsyn för byggnadernas autenticitet. Mot bakgrund av detta har man dragit slutsatsen att intresset för kulturhistoriska frågor var relativt svagt före kriget . Den dåliga ekonomiska situationen, först i Jugoslavien och därefter i Bosnien, kan ha bidragit. En annan förklaring som inte utesluter den första är enligt Biörnstad att forna Jugoslavien inte aktivt deltog i den internationella diskussion som startade på 1970-talet om vilka principer och metoder som skulle brukas vid restaurering av byggnader. Tidigare hade man på många ställen, även i Sverige, tagit föga hänsyn till byggnadernas autenticitet genom att använda nytt material till gamla byggnader. Sammantaget hade resultatet inte blivit bra, men bland annat som en följd av de internationella organisationernas engagemang i Bosnien har den här typen av frågor nu givits större uppmärksamhet. Det svaga intresset för bevarande, samt kriget, har också resulterat i en brist på inhemsk expertis inom området.

Svenska hjälpinsatser

KuG inledde sitt arbete i Bosnien och Hercegovina 1996 med att besiktiga byggnader bland annat i Tuzla, Travnik, Gradacac och Maglaj. De svenska hjälpinsatserna har under de första åren koncentrerats till Maglaj som en följd av en överenskommelse med Bosniens kulturmyndigheter. Maglaj är en stad som grundades på 1400-talet och är belägen vid floden Bosna och hade en etnisk sammansättning som var kännetecknande för Bosnien i stort (45% muslimer, 31% serber och 19% kroater). Staden utsattes för attacker från både den serbiska och kroatiska sidan i kriget. KuG har främst arbetat med två byggnader; moskén Kursumlija från 1500-talet och konak, ett före detta värdshus från 1800-talet. Inledningsvis koncentrerade sig svenskarna på moskén, eftersom myndigheterna i Maglaj inte var säkra på vem som var konakets rättmätiga ägare. Byggnaden hade före kriget använts av staden och ägandefrågan hade väckts till liv i samband med privatiseringen. Vid arbetet med moskén uppstod problem med kupoltäckningen. Trots konsultation med inhemska experter lyckades man inte lösa problemet, vilket föranledde en resa till Turkiet, där man inhämtade kompletterande information. Dessutom har KuG aktivt arbetat för att politiker och ansvariga i Maglaj skall överge den byggnadsplan för den gamla stadskärnan som utarbetades före kriget. Enligt planen skulle moderna byggnader ersätta de gamla, men idag pågår en diskussion om en mer varsam hantering av stadsmiljön.

Det finns också ett behov av att förstärka den egna kompetensen i Bosnien. För att medverka till detta har KuG vid några tillfällen kunnat erbjuda bosniska kulturvårdare möjlighet till studievistelser i Sverige. De personer som har kommit hit, har fått möjlighet att praktisera på svenska institutioner, exempelvis muséer, för att bli bekanta med de svenska arbetsmetoderna. KuG har bland annat arrangerat en 8 veckors praktikperiod i Sverige för två personer från Nationalmuséet i Sarajevo. En restaureringskurs har också anordnats i Sarajevo i samarbete med universitetet och det bosniska kulturvårdsinstitutet.

Byggnader som symboler

Kriget i forna Jugoslavien följdes av en diskussion som handlar om i vilken grad de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna har fungerat som symboler för de olika folken. Förstörelsen av byggnader som representerade ett folk eller en religion ansågs ha varit medveten. Den gamla bron i Mostar byggdes under det turkiska styret på 1500-talet, vilket innebar att bron kunde anses vara en symbol för det muslimska folket. Ett annat exempel kan hämtas från andra världskriget, då tyskarna efter förstörelsen av Warszawa beskylldes för att vilja utplåna spåren av den polska nationen. Detta väckte en mycket stor beslutsamhet hos polackerna att bygga upp staden igen, och då framförallt det kungliga slottet, som efter kriget framstod som en symbol för det polska folkets självständighetskamp.

Det medvetna förstörelsen av arkitektur har enligt Herscher resulterat i uppkomsten av nya ord, som exempelvis “warchitecture”. Det medvetna förstörandet av städer har också fått en benämning urbicide som är en parallell till genocid (folkmord) i bemärkelsen att det riktas mot en specifik folkgrupp. Påståendet att förstörelsen var medveten förnekades ofta. Serberna menade bland annat att förstörelsen av kroatiska kyrkor i krigets inledningsskede till viss del provocerades fram av kroaterna själva, eftersom de använde dessa byggnader för militära ändamål.

Byggnader som har en symbolfunktion har alltid funnits och det är ofta en väl synlig del av en byggnad, exempelvis en portal eller ett torn, som symboliserar makt och ideologier. Symboler som representerar makt och terror kan uppfattas som förtryckande. Vid kommunismens sammanbrott förstördes många statyer i Östeuropa, eftersom de representerade det kommunistiska förtrycket. Biörnstad anser att detta inte är odelat positivt. Genom att bevara äldre byggnader och monument, även sådana som speglar missförhållanden, kan det vara lättare att förstå det förgångna och se att förändringar till det bättre faktiskt har skett.

Problematisk återuppbyggnad

Det är ett faktum att byggnader och monument vid ett återställande kan ha mist en del av sitt kulturhistoriska värde. I The Old Town and the Royal Castle in Warsaw nämner Zachwatowicz den diskussion som förekom kring autenticitet vid återuppbyggandet av Warszawa efter andra världskriget. Polackerna ansåg att byggnadernas äkthet inte var viktigast, utan att återuppbyggnaden i första hand skulle tolkas som ett resultat av nationens vilja och kraft. Å andra sidan användes en stor del av det ursprungliga materialet vid återuppbyggnadsarbetet. Det är viktigt att i möjligaste mån använda sig av det ursprungliga materialet anser Biörnstad och nämner speciellt den känsla som man upplever vid ett besök i en gammal välbevarad kyrka. Mot bakgrund av detta kan vi förstå att en äldre byggnad gör människor lättare medvetna om den tid som har förflutit. I Maglaj hade församlingen sparat stenarna från den nedskjutna minareten med tanke på återuppbyggnaden, vilket naturligtvis även har förenklat arbetet.

En förstörelse innebär också en möjlighet att ändra på saker som inte varit tillfredsställande tidigare, vilket illustreras av situationen i Mostar. De två institutionerna, The Institute for ihe Protection of Cultural, Historical and National Heritage i Mostar, som ägs till 75% av staten, samt UNESCO har givits ansvaret för uppbyggnaden av Mostars gamla stadsdel. De två olika stadsplanerna, Mostar 2004 och UNESCO-planen, bygger dock på skilda principer. Medan den förstnämnda vill passa på att bygga bort “felaktigheter”, förordar UNESCO en uppbyggnad så identisk som möjligt med det tidigare utseendet.

Det är svårt att bygga upp ett samhälle som är identiskt med det gamla när det har förlorat en stor del av sin mångkulturella sammansättning och istället fått en etniskt mer homogen befolkning, så som fallet är i Mostar.

——————————————————————————–

Materialet till den här artikeln är hämtat från den svenska ideella organisationen Kulturarv utan Gränser (KuG), som bildades 1995 och vars uppgift det är att värna om det gemensamma kulturarvet. KuG arbetar idag med att bygga upp det bosniska kulturarvet med ekonomiskt stöd från olika sponsorer, bland annat SIDA. Övrigt material är hämtat ur Andrew Herschers artikel “Remembering and Rebuilding in Bosnia” i Transitions (1998:3), “The Old Town and the Royal Castle in Warsaw” (1988), Svein Mönneslands För Jugoslavia og etter (1995, uppl. III.), samt Axel Unnerbäcks artikel “Kulturhistoriskt värde?” i Kulturmiljövård (1995:1/2).

Du kan följa det arbete som Kulturarv Utan Gränser gör på Balkan via deras hemsida: www.chwb.org. Organisationen har även en sida på facebook.

<\/body>