Lokalvalen i S:t Petersburg. Ett vägval för framtiden

Av Anna Ekberg

Inför den första omgången av valet till den lokala församlingen, befann sig fyra medlemmar från Östeuropaforum som valobservatörer i S:t Petersburg. Resan var en fortsättning på det projekt som inletts i september 1998 då ryska och ukrainska valobservatörer besökte Sverige och arrangörer var International Discussion Club, en rysk NGO med säte i Moskva som bl a arbetar med val- och demokratifrågor samt med miljöfrågor. I gruppen ingick förutom inhemska observatörer ett tiotal observatörer från Rumänien, Ungern, Kroatien, Moldavien och Ukraina.

S:t Petersburg räknas som Rysslands andra stad både vad gäller storlek och inflytande och anses vara mer västligt orienterad än det övriga landet, därav beteckningen Rysslands “fönster mot väst”. Staden har en förhållandevis god ekonomi med en medelinkomst högre än genomsnittet för Ryssland. Tillsammans med ett fåtal andra regioner står S:t Petersburg dessutom för den största delen av Ryska federationens skatteintäkter. Utgången av lokalvalet är därför betydelsefull för hela landet och kan ses som en viktig signal inför parlamentsvalet 1999 och presidentvalet 2000.

Politik och maktkamp i S:t Petersburg

Decembervalet utgjorde det tredje fria valet till den lokala församlingen i S:t Petersburgs historia och sammanlagt 577 kandidater hade registrerat sig för att konkurrera om 50 mandat att besitta fram till år 2202. I S:t Petersburg, liksom i övriga Ryssland, kan man med svårighet tala om riktiga partier och partiväsendet är relativt outvecklat. Politiken kretsar mer kring individer och personligheter än kring partier och ideologier. Endast en femtedel av kandidaterna representerade också olika partier. Istället utgjorde oberoende kandidater mer än 400 av de närapå 600 registrerade. Dessa saknar egentlig partitillhörighet och har ofta ett tvivelaktigt rykte.

Det populäraste partiet i S:t Petersburg är det liberala Jabloko som har stöd bland främst välutbildade människor som sympatiserar med partiledaren Grigorij Javlinskij och partiets socialdemokratiska och liberalkonservativa värderingar. Näst största partiet är Leningrads kommunistparti, Kommunistitjeskaja partija Leningrada. Ett stort väljarblock utgörs också av anhängare till Jurij Boldyrev, känd korruptionskämpe och utbrytare ur Jablokopartiet. Ett par månader före valet annonserades ett samgående mellan olika demokratiska partier i koalitionen Severnaja Stolitsa (Norra huvudstaden) vilka i sin tur bildade ett väljar-block kallat Soglasje (“samförstånd/överenskommelse”).

Det politiska spelet i S:t Petersburg handlar i stort om två olika läger: Å ena sidan finns den nuvarande guvernören, Vladimir Jakovlev, som tydligt aspirerar på att vara en stark ledare och inte gärna vill bli ifrågasatt. I S:t Petersburg som har en av Rysslands mest upplysta och liberala väljarkårer, krävs emellertid förmågan till kompromissande och samarbete med en ofta motsträvig lagstiftande församling till skillnad från många andra regioner där den exekutiva makten i princip kontrollerar den lagstiftande.

Det andra lägret företräds av Jakovlevs motståndare i den lagstiftande församlingen. I S:t Petersburg har de senaste två åren dominerats av en konflikt mellan guvernören och den lagstiftande församlingen över utformandet av stadens lagar, och vem som har rätt att stifta dem, samt hur administrationen skall organiseras. De nya föreslagna stadgarna syftade bl a till att hindra guvernören att styra med hjälp av dekret och hotade därmed starkt begränsa hans makt. Efter många turer antogs slutligen de nya stadgarna i januari 1998 och den nya församlingen kommer således att få väsentligt utökad makt i förhållande till guvernören jämfört med den sittande församlingen. Den stora striden i lokalvalet kom att stå mellan anhängare av stadgarna och dess motståndare.

Val och valobservation

Av S:t Petersburgs 4,8 miljoner invånare var 3,7 miljoner röstberättigade vid detta val, fördelade på 50 distrikt och 1700 vallokaler. Inget minimum av valdeltagande krävs för att valet skall vara giltigt men däremot krävs en andra omgång ifall ingen av kandidaterna i ett distrikt erhåller mer än 50 % av rösterna. Ett val kan emellertid räknas som ogiltigt om fler röstar emot alla kandidater än för och om det förekommer för många oegentligheter.

Kl 12.00 dagen innan valdagen är all form av valkampanj förbjuden i Ryssland. Till skillnad från i t ex Sverige finns det i Ryssland inga bestämmelser som reglerar politisk reklam, varken i tidningar eller i TV utan det är upp till tidningen eller TV-bolaget självt att bestämma sina etiska regler. Det är därför vanligt att kandidater betalar för reklam eller sk “dold reklam”, dvs artiklar eller reportage som framhäver dem i särskilt fördelaktig dager.

Enligt den ryska vallagen har internationella observatörer rätt att närvara i vallokalerna under valdagen och att övervaka såväl rösträkning som det slutliga valresultatet. En internationell observatör har vidare rätt att framföra klagomål samt att ge råd till respektive valnämnd. Det kan dock vara svårt att avgöra vad som egentligen är valfusk och vad som beror på kulturskillnader. Vad som enligt vår uppfattning ter sig som anmärkningsvärt och det som vi uppfattar som rena lagbrott kan här vara allmän praxis som det kan vara svårt att ändra på. Under förberedelserna för valet diskuterades detta också flitigt i gruppen. De östeuropeiska deltagarna hade ofta en annan syn på vad som var av vikt att observera än vi svenskar som ibland ansågs för alltför nitiska. Emellertid finns det internationella riktlinjer för valövervakning att följa och det är tämligen uppenbart att om någon respekt för lagen på sikt skall kunna upprätthållas i ett land, måste också den egna vallagen respekteras, även om man tycker att den strider mot praxis.

Förutom de internationella observatörerna så har också alla partier eller kandidater rätt att sända ut sina egna sk lokala observatörer. De lokala observatörerna fungerar emellertid oftast mer som reklampelare än som observatörer då de allt som oftast bär stora skyltar med kandidaternas namn på vilket är förbjudet. De lokala observatörerna, som dessutom ofta är betalda, kan knappast sägas observera något och det är uppenbart att detta system ej fungerar. Misstron mot inhemska observatörer är också stor och därför spelar de internationella observatörerna en viktig roll.

Valkampanjen

Det vi kanske framför allt slogs av var den relativa avsaknaden av valkampanj på gator och torg. Staden och dess invånare verkade närmast passiva och ointresserade inför det stundande valet. Det förvånade oss också hur många människor som öppet deklarerade att de inte tänkte rösta, särskilt bland de unga. Äldre människor tycktes dock fortfarande se det mer eller mindre som en plikt även om misstron mot politiken är stor i hela Ryssland och den allmänna synen är att inget i princip förändras med ett val.

Kampanjen inför lokalvalen i S:t Petersburg hade annars präglats av desinformation, förtal, bedrägeri och inslag av anti-semitism. En relativt ny företeelse, åtminstone i S:t Petersburg, var förekomsten av sk “dubbla kandidater”, dvs kandidater med samma efternamn (och ibland även förnamn) som kandidater från den sittande församlingen. Detta falskspel uppdagades när en av de “dubbla” kandidaterna trädde fram och berättade att han erbjudits pengar för att ställa upp i valet. Likaså uppenbarades ett andra parti med i princip samma namn som det redan etablerade Jabloko. Alla dessa valtekniker syftar naturligtvis till att förvirra väljarna men kan även leda till att folk inte röstar alls i stället.

TV-kanalen NTV uppgav vidare att folk erbjudits ifrån 15 rubel och uppåt för att rösta på en särskild kandidat och dessutom utlovats ytterligare en summa pengar om denna kandidat skulle vinna. En annan populär strategi var att bjuda pensionärer på utflykt och vodka för att sedan slussa dem till en vallokal där de ombads att rösta på sin “sponsor”. Äldre människor kunde också bli erbjudna varor eller tjänster gratis som t ex reparation av möbler eller el samt juridisk hjälp. Studenter berättade att de blivit bjudna på alkohol och sedan bussade till en vallokal. Slutligen berättades det om hur patienter från mentalsjukhus fick instruktioner från personalen om vilken kandidat de skulle rösta på. Det finns mängder av liknande exempel. Påståendena är emellertid svåra att bevisa eftersom det finns många som tjänar på att sprida falsk information.

Mordet på Starovojtova

Kulmen på en ovanligt smutsig valkampanj blev dock mordet på Galina Starovojtova, ledamot av den ryska statsduman och vice ordförande i Demokratiska Rysslandrörelsen. Starovojtova sköts ner i trapphuset till sin lägenhet fredagen den 20 november 1998. Mordet anses vara ett rent beställningsmord och de flesta menar att det på något sätt var kopplat till lokalvalen. Starovojtova var en känd människorättsaktivist och demokratiförkämpe som tidigare varit rådgivare till president Jeltsin angående nationalitetsfrågor men som sedan brutit med honom på grund av kriget i Tjetjenien. Ett par månader före valet i S:t Petersburg hade hon varit med och bildat blocket Severnaja Stolitsa i ett försök att ena stadens demokrater. Starovojotva hade dessutom meddelat att hon tänkt ställa upp i guvernörsvalen för Leningrads län, vilka är planerade till september 1999. Leningrads län innehar betydande resurser som är av intresse för kriminella grupper och mordet kan tänkas vara ett försök att förhindra att demokraten Starovojtova valdes till guvernör. Mordet på Starovojtova fick många att inse att Ryssland nu på många sätt de facto styrs av kriminella element. Förre vice premiärminister Boris Nemtsov kallade S:t Petersburg för en “kriminell stad” och kommunistledaren Ziuganov krävde t o m undantagstillstånd. Mordet blev dock även en bidragande orsak till att de liberala krafterna i staden, och till viss del även i övriga Ryssland, åtminstone tillfälligt samlade sig och konsoliderades.

“Early voting”

Många av de oegentligheter som rapporterades före valet gällde framför allt den sk “tidiga” röstningen, dosrotjnoe golosovanije. I S:t Petersburg hade detta pågått sedan den 21 november och innebär att personer som av en eller annan orsak ej kan rösta på valdagen, istället kan förhandsrösta utan särskilt skäl, antingen på distriktskontoret 15-4 dagar innan eller tidigast tre dagar innan direkt i vallokalen. Om det senare upptäcks att det förekommit osedvanligt många tidiga röster eller ett stort antal röster på samma kandidat, kan fallet tas upp i domstol och valet ogiltigförklaras. I ett distrikt talades det t ex om över 300 röstande per dag vilket klart överstiger vad som är vanligt.

Andra brott mot vallagen som rapporterades gällde den sk “Silent day”, dvs dagen före valet då ingen valpropaganda får förekomma. Även här hade det förekommit flera överträdelser. En annan för oss annorlunda företeelse som också kan utnyttjas för valfusk gäller den röstning som sker i hemmet under valdagen. Om man av något skäl är förhindrad att rösta kan man under själva valdagen nämligen begära röstning i hemmet.

Första valomgången

Första valomgången genomfördes söndagen den 6 december. Vallokalerna öppnade kl 08.00 på morgonen och stängde kl 22.00. Under dagen besökte vi uppdelade i grupper olika valstationer, både i centrum och i förorterna och vid olika tider på dygnet. Av säkerhetsskäl var vallokalerna strängt bevakade, därav så många uniformerade personer vilket kändes ovant. Överhuvudtaget var det för oss svenskar ovanligt mycket folk i vallokalerna, dvs valförättare och “lokala observatörer”. Vår grupp utgjorde dock de enda internationella observatörerna i de vallokaler vi besökte men i hela staden uppgavs det befinna sig runt 100.

I många lokaler fanns det överhuvudtaget inte några bås att rösta i eller så användes de inte. Ibland fanns det bara vanliga bord att tillgå, endast avskilda med kartong eller papper. Där det trots allt fanns bås var de dåligt placerade eller ignorerades och folk hänvisades till klassrum eller bord. Begreppet “valhemlighet” verkade på det hela taget inte vara särskilt bekant. I stället röstade man familjevis under livlig diskussion. Ofta var lokalerna både röriga och dåligt skyltade och det var mer regel än undantag med mer än en valkrets i varje lokal. I en skola fanns det t ex hela fem vallokaler. Detta gjorde att framför allt äldre hade svårt att veta vart de skulle gå. Ofta var det ont om plats och alls inte handikappvänligt utan gamla människor tvingades ofta ta sig uppför flera trappor för att kunna rösta.

Vid flera tillfällen påtalade vi att några av observatörerna bar olagliga skyltar, något som ignorerades av valförrättarna. Vad vi framför allt anmärkte på var emellertid att inget gjordes för att hänvisa folk till valbåsen varpå ordföranden i valnämnden svarade att “man inte kunde tvinga folk” och att “de minsann jobbat med val i över 20 år” och därför kunde sin sak. Efter ett besök hos distriktsvalnämnden gjordes dock slutligen vissa förbättringar. På det hela taget blev vi emellertid väl mottagna och valförättarna tycktes angelägna om vårt gillande om än ibland något misstänksamma.

Sist på dagen övervakade vi även röstsammanräkningen men då gruppen anlände en kvart innan vallokalerna stängde, var bås och bord redan borta medan röstande fortsatte komma. Själva röstsammanräkningen företogs vad vi kunde se i stort sett enligt regelboken. Vid ett tillfälle anmärkte vi dock på att även lokala observatörer deltog vilket också hörsammades av ordföranden i valnämnden som genast ingrep.

Det för lokala val relativt stora valdeltagandet på 40%, dvs 1,5 miljoner röstande och mer än dubbelt det vanliga, förvånade många. Detta kan troligtvis till stor del förklaras med uppmärksamheten kring mordet på Starovojtova som fått folk att inse vikten av att rösta för att inte gynna de mörka krafterna i samhället. Efter den första omgången verkade också Jabloko-partiet ha gått framåt rejält liksom Juri Boldyrevs block men i endast sex av de 50 distrikten fick en kandidat så många röster att han kunde väljas, något som tillhör det vanliga i lokala val. Man kan allmänt säga att försöken att sabotera valet inte lyckades eftersom i princip ingen av de “dubbla” kandidaterna gick vidare. Tydligen genomskådade petersburginvånarna detta “trick”, troligen till följd av de många skriverierna i media. I minst ett fall uppgavs en kandidat ha erhållit ovanligt många tidiga röster och i en valkrets ogiltigförklarades valet eftersom det uppdagats att folk röstat två gånger.

Den andra valomgången

Inför den andra valomgången som skulle äga rum den 20 december var klimatet betydligt lugnare i staden. Många bedömare oroade sig dock över att valdeltagandet förväntades bli betydligt lägre denna omgång. Till viss del fortsatte dock smutskastningen då en TV-kanal som stödjer guvernören, anklagade bl a Jablokos medlemmar för att vara utländska agenter inblandade i en sionistisk komplott mot det ryska samhället. Under denna andra valomgång då således 44 av 50 mandat skulle tillsättas, befann vi oss inte längre på plats i staden men det har ändå varit möjligt att få en relativt fullgod bild över situationen, bl a genom kontakter med inhemska observatörer.

De första rapporterna pekade mot ett lågt valdeltagande men det visade sig när valet var över att det slutliga ändå blev relativt högt, 31.8% mot de 25% som förutspåtts. Resultatet blev också bättre än väntat för liberalerna. Medan blocket kring Juri Boldyrev, framstod som de stora vinnarna med 15 mandat erhöll Jabloko endast 8 och 6 mandat gick till kommunisterna. Koalitionen Soglasje erhöll 1 men Starovojtovas Severnaja Stolitsa blev utan mandat. Av de oberoende kandidaterna fick 18 plats i parlamentet och totalt sett blev 26 (varav 20 i andra omgången) av de sittande ledamöterna i den lagstiftande församlingen omvalda. Inga allvarliga överträdelser rapporterades i samband med den andra valomgången. Tydligen hade den centrala valnämnden tagit fasta på en del kritik och uppmanat vallokalerna att åtminstone tillhandahålla ett valbås “där det var möjligt” men trots detta rapporterade observatörer att dessa på många håll fortfarande saknades. Man hade även givit ut en del nya föreskrifter vad gäller röstningsförfarandet och hanterandet av oanvända valsedlar, vilket tyder på att de internationella observatörernas närvaro varit meningsfull.

Framtiden

Hur ser då framtiden ut för demokratin i S:t Petersburg? Ett problem är att Boldyrevs kandidater inte vill samarbeta med Jabloko och vise versa, även om inte alla är emot. När den nya stadsduman öppnades blev det också närmast kaotiskt och i januari 1999 hade man ännu inte lyckats enas om att välja en talman. Problemet att enas beror främst på de två läger som dominerar församlingen, kommunisterna och de som är för guvernören samt de som tillhör den liberala oppositionen. Även oppositionen är dock splittrad mellan Jabloko-fraktionen och anhängare till Jurij Boldyrev. Enligt de flesta bedömare kommer troligtvis S:t Petersburgs lagstiftande församling att kunna fungera, dvs kunna stifta lagar, och stadens regionala lagar kommer med all sannolikhet att behållas.

Det smutsigaste valet i S:t Petersburgs historia är så till ända och även om det är oroande med alla nya “valtekniker” som användes, eftersom de riskerar att spridas till parlamentsvalen 1999 och presidentvalet 2000, blir slutomdömet ändå relativt gott. Befolkningen i S:t Petersburg tycks än en gång ha visat att de är politiskt medvetna och att de inte så lätt låter sig duperas. Med en djup ekonomisk kris i botten och en försvagad centralmakt, har demokratin i Ryssland dock en god bit kvar och risken är att vi i framtiden får se allt fler valkampanjer som denna.

Anna Ekberg är forskningsassistent vid Institutionen för Östeuropastudier samt ordförande i studentorganisationen i Östeuropaforum